april 2012

Tidens triumf i Hjorthagskyrkan

Helena EkLördagen den 5 maj välkomnar Drottningholms Barockensemble sopranen Helena Ek till ett program där musik ur bl. a. Händels ”Il Trionfo del Tempo” blandas med fransk barockmusik av Clerambault och Rameau. Ett gnistrande barockpotpurri där delar av Händels allegoriska spel om tiden som övervinner allt blandas med ett concerto grosso för två violiner, sånger av Clerambault, samt ett pärlband av musik ur Rameaus ”Hippolyte et Aricie”, ”Pygmalion” och ”Les Indes Galantes”. Kanske kärleken övervinner tiden ändå?

Helena Ek är en välkänd sångerska,  framför allt inriktad på barock- och renässansmusik. Hon har framträtt med en mängd grupper och egna produktioner internationellt och i Sverige.  Läs mer om Helena på www.helenaek.com. Konsertprogrammet hittar du här.

Tidens triumf i Hjorthagskyrkan Läs mer »

”En seger för Olaus Petri och det hängivna arbetet”

I en recension från 7 april ger Nerikes Allehanda högsta betyg åt framförandet av Bachs Matteuspassion i Olaus Petri:

”Patrik Sandin, Kristus, Marcel Beekman, evangelist, Anna-Sofia gahnfelt och Anna Wikblom, sopraner, Annika Hudak, alt, Örjan Hartveit, bas. Olaus Petri Vocalis, barn och ungdomar ur Olaus Petri församlings körer. Drottningholms Barockensemble, konsertmästare: Nils-Erik Sparf. Dirigent: Mats Bertilsson.

Ja, listan på medverkande skulle med lätthet kunna fylla hela recensionsutrymmet. Dessutom tog Bach själv en stor del av platsen. Man kunde ana hans skugga genom vårkvällens ljus som föll genom kyrkfönstren. Vilket sagolikt framförande. Av en fantastisk musik!

Jag har lyssnat på Matteuspassionen genom mina högtalare men har aldrig hört detta mastodontiska stycke i verkligheten. Efter 3,5 timmar var jag, en lagom hednisk recensent, färdig att knäfalla framför altaret. Jag vet inte hur jag skall hitta ord… Bach får hjälp med konststycket att få mig att förstå frälsningens innersta mening. Efter dagar med genomlyssning beslutade jag mig för att gå och möta verket med den enkla frågan: berör detta mig eller inte? Släppa det musikaliska finliret, se och höra om denna tidernas mest uttjatade historia lyckas fånga mig. I det här fallet med undret, uppståndelsen, endast underförstådd.

Matteuspassionen är bara lidandet, en tung väg kantad av blod och svek. Men framförd och skapad med insikten om vårt gemensamma ansvar. Kören Vocalis är en lysande amatörkör ur vars varma famn det stiger solister som Gahnfelt och Wikblom som orädda äntrar den tomma platsen efter Dame Emma KIrkby, som skulle ha sjungit sopranstämman men ligger sjuk hemma i England. Två olika temperament, två röster – om än en nödlösning så fungerade det förvånansvärt bra. Hela kören visar sig vara fylld av strålande solister.

Jag upplever att uppsättningen lyckas sätta kören i främsta rummet. Vocalis lyser och strålar av lycka och närvaro, välfraserade och tydliga. Med en tyska som skulle platsa i en högre språkkurs, inget slarv i stämmor – någon gång viskande, ibland jublande. Men varje ton känns ärlig. Jag måste lyfta fram Vocalis som fått förstärkning av ungdomar och barn. Det är omsorgen om dem som lyfter stycket till ett spel om Envar, om vårt gemensamma ansvar.

De professionella solisterna får ursäkta men detta är en seger för Olaus Petri och det hängivna arbete kör, dirigent och församling gjort med entusiasm och stort hjärta. Naturligtvis skulle jag kunna skriva spaltmeter om orkestern och de lysande solisterna, men nöjer mig med att spara utrymmet för de som var värdar för skärtorsdagens under.Som prästen önskade i inledningsbönen ’Må Bach och hans musik fylla era hjärtan’. Det är fullbordat!”

Mats-Arne Larsson

”En seger för Olaus Petri och det hängivna arbetet” Läs mer »