Recension av konserten i Vasa 27 april
Foto: Privat
Vasabladets Rolf Nordman skriver så här:
Kvaliteten är hög i Vasa just nu – detta var ytterligare fin konsert
Drottningholms barockensemble grundades 1971. Åtta musiker ur detta meriterade kapell spelade i Vasa stadshus.
Det blev en högklassig konsert då en internationellt erkänd toppensemble gästade Vasa. Vasa Baroques eldsjäl Kajsa Dahlbäck uppträdde tillsammans med Drottningholms barockensemble.
Fundamentet i den svenska konstmusiken stavas Johan Helmich Roman (1694–1758). Också Finland kan ta till sig en bit av den svenska musikens fader, eftersom hans pappa kom från Raumo. Den unga Roman fick en grundlig musikalisk uppfostran och tog sig via det svenska hovkapellet till London och fick plats i operaorkestern vid King’s Theater som leddes av Georg Friedrich Händel.
Resten är historia, som det brukar heta, men skulle lätt kunna begravas i glömskan om ingen höll traditionen levande. Drottningholms barockensemble grundades 1971, i den starka vågen av ny forskning runt barockmusik och dess uppförandepraxis. Tack vare Vasa Baroques eldsjäl Kajsa Dahlbäck fick vi nu höra åtta musiker ur detta meriterade kapell konsertera i Vasa stadshus.
Recension: konsert
Roman möter Händel i London
Medverkande: Kajsa Dahlbäck (sopran) och Drottningholms barockensemble: Elin Gabrielsson och Catalina Langborn (violin), Olof Ander (viola), Mime Brinkmann (cello), Tomas Gertonsson (violone), Björn Gäfvert (cembalo) och Kyoko Nakazawa (oboe)
Vasa Baroque i Vasa stadshus den 27 april 2025.
Ur Romans ”Drottningholms musiken”, som i sin helhet omfattar 24 delar, bjöds vi på en svit i sju satser. Den inleddes förstås av det festliga allegrot och med fanns även den av Bellman snattade menuetten (Käraste bröder) men också en fin variation av melodiska andanten, friska gigar och preston. Med tanke på att musiken skrevs under den tid då barockmästarna laddade sina verk med tungt artilleri i form av polyfoni och tät stämvävnad, andas Romans sats elegans och espri; en föraning av senbarockens galanta stil.
Hans soloviolinsonater, som han kallade Assagion, ger också en bild av en tonsättare med integritet och mod att hålla sig till sin stil. Elin Gabrielsson förnäma exempel ur A-dur-assagiot gav mersmak.
Musikhistorien innehåller ibland knepiga nötter att knäcka. I arkiven fanns en Concerto Grosso för Cembalo och stråkar som påstods vara Romans men som visade sig vara en orgelkonsert av Händel. Ensemblens nestor Björn Gäfverts (medlem sedan 1982) utförande var också mera stabilt Händelskt än luftigt Romanskt
Troligen hade Roman på sin tid suttit i Händels operaorkester och spelat i de operaarior som Kajsa Dahlbäck valde att framföra med Drottningholmsmusikerna. Händels skickliga operadivor med italiensk sångutbildning fick honom att i ariorna skriva vansinnigt tekniskt utmanande tonkaskader som divorna dessutom smyckade ut för att stärka sin publikgunst.
Kajsa Dahlbäck kan sin utförandepraxis och fångade Teofanes svåra hjärtesorg i Falsa imagine och Kleopatras tvära känslokast mellan hopplöshet och svavelosande hämndkänslor på kornet. De hisnande koloraturerna i den hårt svängande da capoarian Da tempeste il legno infranto tog konserten säkert i hamn.
Denna konserthelhet med den internationellt erkända toppensemblen var ytterligare en fin mätare på kvaliteten i konsertutbudet i Vasa för tillfället.
Vasabladets recension finns här. (betallänk)
Recension av konserten i Vasa 27 april Läs mer »
